I morse vaknade jag pigg och utvilad även om jag börjar bli lite trött nu när det blev mörkt igen. Nyårsaftonen firade vi hemma hos mina föräldrar i deras nya boende i Malmö (lycka!) och vi lyckades till och med få tag på en taxi hem trots domedagsprofetian gällande taxiåtkomst i Sydsvenskan igår. Vi åt gott, drack gott och tände fina rispapperslyktor på tolvslaget. Idag måste vara den första nyårsdagen på ett par år som jag inte vaknar upp tung i huvudet och med en massa städning att göra här hemma. Kändes som någonting man kan tänka sig fler gånger.
Det känns på ett sätt lite vemodigt att 2011 redan är över, det är ett år som gick himla fort. Det har varit några tråkiga händelser och många roliga händelser, men mest av allt så känns det som att det har varit ett år där jag lärt mig himla mycket. Inte studiemässigt nödvändigtvis, men däremot om mig själv, om andra människor och om hur man kan förändra sin egen situation. Jag tog studieuppehåll och började jobba istället, kom närmre många fina människor och lärde mig att vara nöjd och tacksam även om inte allting är perfekt. När jag fick besked om att jag hade en kronisk sjukdom i april så kändes det ganska hopplöst, som att man aldrig någonsin igen skulle kunna känna sig full av energi och frisk igen. Idag känns det som att allting sker med en mening, och det som skedde i mitt fall är en anledning till att förändra eller förbättra hur jag tar hand om min kropp. Jag röker inte, snusar inte och måste inte ha något sådant som nyårslöfte, jag behöver inte tappa några kilon eller hårdträna för att komma i en bikini till sommaren. Vad jag däremot lovar mig själv är att lyssna på vad kroppen säger, och att ta väl hand om den med bra mat, skonsam träning och väldigt lite alkohol. Det sitter fler neurotransmittorer i magen än vad det gör i hjärnan, så att magkänslan existerar behöver man knappast ifrågasätta. Man behöver bara lära sig hur man ska tolka den.