Torsdag

Efter att ha pluggat, fått i mig två stora koppar te och knäckemackor är jag redo för dagen. I dag ska jag bland annat få träffa Hubbe, en cockerspaniel på fem år som Louise har tagit över. Jag tror att mitt lyckorus var lika stort som hennes när hon fick reda på det, och idag blir det en lång promenad och kanske lite spring på fältet vid Ribersborg. Dessutom är det bara tre dagar kvar till valdagen! Dagarna går så himla fort. Missa inte utfrågningen av alla partiledarna i tv4 i kväll. Det här året har för övrigt flugit förbi och snart är det dags att börja planera inför nästa. Hittills på listan står en vårresa till Italien och bättre hälsa. De två går nästan lite hand i hand. Man måste drömma och tänka positivt för att nå dit man vill.

Bild från vackra Florens

Dagens citat

Bild Quotebook

You don't get another chance

Det har varit en fin helg med trevliga kvällar. Goda drinkar med ett gäng tjejer på fredagen och en mycket trevlig middag i lördags. Det är så härligt att umgås med likasinnade vänner vid olika tillfällen och kunna prata om precis allt och ingenting. På söndagen stod jag några timmar i valstugan och sedan var det dags för den första längre debatten mellan Fredrik och Mona.

Det är någonting som slår mig så fort valet eller politik överhuvudtaget kommer på tal. Människor brinner för sina politiska åsikter (de som har några) och kan i vissa fall tänka sig att glömma alla regler om vad vanligt hyfs och trevligt beteende är när de vill föra fram sina tankar. Det är så viktigt för en del personer att föra fram sin åsikt att man hellre ändrar tonläget och rent av säger elaka saker istället för att hålla sig till saken och kunna resonera på ett vettigt sätt. Jag blir ganska likgiltig varje gång något sådant händer, för jag tycker att det är så tråkigt när argumenten brister och man istället måste visa sig bättre genom att säga elaka saker eller exempelvis riva sönder material.

Jag må vara partisk, men under mina fyra år som politiskt aktiv har jag aldrig sett en äldre moderat säga nedlåtande saker till en ung medlem från SSU, hört en medlem från MUF ropa till personer som gått förbi socialdemokraternas valstuga att slänga materialet de precis fått, eller berättat för en vänsterpartist precis hur usel den personen är som människa på grund av sin partitillhörighet. Om vi däremot ändrar rollerna har jag både upplevt och sett sådana händelser både en, två och tre gånger för mycket.

På något sätt måste man ändå förstå att vi lever i ett demokratiskt land, där alla har rätt till sina åsikter och kan uttrycka dem så länge de inte strider mot grundlagen. Jag tänker inte bli otrevlig mot andra för att vi har olika åsikter, men man måste kanske däremot inse att det finns vissa frågor som man aldrig kommer kunna enas om. Det här gäller inte bara politik, utan är någonting som många skulle behöva tänka på generellt. Behandla människor, vänner och din familj så som du själv vill bli behandlad. För i slutändan är det ändå bara så att dina egna negativa och elaka handlingar kommer att slå tillbaka mot dig själv.

Bild Le love

Things are not always what they seem

I dag är en dag då jag inte gör många knop. I morgon ska nämligen min mage undersökas, vilket betyder att dagens måltider mestadels består av vatten. Men jag antar att man behöver som dessa för att uppskatta hur bra de flesta andra dagar är. När jag var liten brukade jag tycka att det var ganska mysigt att vara sjuk. Det var ju jobbigt och tråkigt förstås, när man hade hög feber i influensa eller onda öron på grund av alla öroninflammationer. Men det var också mysigt när mamma eller pappa var hemma eller kom hem tidigare från jobbet för att se till att man mådde så bra som möjligt, och kom till soffan med en ny flaska vatten eller en skål med glass. På sätt och vis är det bra att vara sjuk ibland, för kroppen både tar ut sig och vilar upp sig. Men som det varit de senaste dagarna, veckorna och månaderna önskar jag inget hellre än att må bra igen. Och förhoppningsvis gör jag det efter i morgon. Eller åtminstone innan året är slut.

Bild Notebookdoodles

Senaste tidningsinköpen

Igår på psykologiföreläsningen pratade vi om målsättningar. Jag var inte så duktig med att komma i form till sommaren. Så nu kör vi fall'10 istället! Med positivt tänkande, bra tips och roliga träningsformer ska vi nog nå dit också. Frågan är bara vad jag ska ha som mitt stora mål? Delmålsättningarna får vara att träna 3 gånger i veckan, varierat förstås (så jag inte tröttnar som jag brukar göra efter ett tag). Några förslag på ett bra mål?

Självkänsla och framtid

Det känns som att det blåser nya vindar i det här landet. Det är okej att tänka mer på vad man själv vill och vilka som är ens intressen, och det är okej att våga säga vad man tycker. Några av de bloggar jag läser dagligen har vågat gå ut och säga att de röstar moderat. Nu pratar vi inte om några politiska bloggar (där man vanligtvis kan läsa om sådana ställningstaganden och åsikter), utan om gamla hederliga modebloggar och livsstilsbloggar. För mig som politiskt intresserad och aktiv tycker jag att det är ett helt fantastiskt framsteg. Varför skulle man inte få säga vad man tycker om politik när man vanligtvis bloggar om Lanvins senaste visning, eller om senaste inköpet på Acne?

För mig är det självklart att lägga en röst på det partiet jag varit medlem i sedan fyra år tillbaka. Partiet som jag gick med i under förra valrörelsen, där jag var med om en helt fantastisk resa fram till valdagen där det visade sig att allt det hårda arbete vi lade ner, alla sena nätter och tidiga morgnar faktiskt gav oss en ny regering. När jag flyttade till Malmö för ett år sedan flyttade jag också till en av Sveriges mest segregerade städer. Här är det tydligt att den politik som förts under många år inte har fungerat. Det är en stad där många känner sig rädda för att gå ut sent på kvällarna, många är arbetslösa och många inte går ut grundskolan med fullständiga betyg. Det är inte okej. Malmö är ett bra exempel på en stad där man låtit problemen växa istället för att ta tag i dem. Man har gjort Rosengård till ett av Sveriges mest segregerade områden, man har stängt ner skolor där elever varit stökiga och man har inte tagit den växande kriminaliteten på allvar. Jag tycker att det är på allvar. Jag tror också att det behövs ett maktskifte i Malmö såväl som en fortsatt Alliansregering i Sverige för att vi ska lyckas lösa de problem som finns. För det finns problem i Malmö, och det är dags att de politiker som styr här idag slutar blunda för dem.

Jag tänker inte göra det här till en politisk blogg, men jag tror att alla ska ta sig en funderare inför det här valet. Ska vi rösta så som våra föräldrar alltid gjort, så som en kompis gör eller ska vi rösta efter våra egna intressen och framtidsdrömmar? Jag tror att Sverige mår bra när Sverige jobbar. Därför kan vi inte rösta fram en regering som förespråkar höjd skatt för att anställa unga, höjd inkomstskatt och höjd a-kassa. Det skapar inga nya jobb. Människor mår bra när de har ett arbete att gå till, när de känner sig sedda i skolan och när de är sig trygga på gatorna. Nya jobb skapar vi genom att göra det billigt för företagen att anställa och expandera, på så vis vill de också ha kvar sin verksamhet i Sverige. Det är egentligen inget konstigt med att det inte har startas en enda stor industri (jämför IKEA eller Ericsson) sedan 70-talet. De har inte råd att driva sin verksamhet i Sverige utan flyttar till andra länder. Är det en utveckling vi vill fortsätta se? Eller vill vi skapa förutsättningar för nya jobb och företag som stannar i Sverige? För vår egen framtid, för våra barns framtid och för vårt lands ekonomi?

Jag kommer att rösta moderat, för jag tror på att människor växer, får bättre självkänsla och har större möjlighet att ta sig ur ett utanförskap med vår politik.

Whatever we lost, I know we can find

Det är väl så, att när tillräckligt många saker gått dåligt under en period så kommer vändningen tillslut. Så nu njuter jag av att saker och ting (för första gången på ungefär två månader) äntligen går min väg. Det ska firas, så pojkvännen är ivägskickad för att köpa bearnaisesås och jag ska strax börja panera schnitzlar. Om inte min nuvarande utbildnings och jobbdröm uppfylls kan jag säkert bli kock istället (jag ska bara lära mig göra egen bearnaise först).

Jag och älskade mormor i Mossbylund

Måndag

Sitter med en stor kopp te, en bit schweizisk mjölkchoklad (från en kaka som snart är slut, panik!) och planerar veckan med min kära filofax. Ett bra tecken på att man hittat rätt med en utbildning är att man bara vill att den ska komma igång så snabbt som möjligt. I morgon är det dags för första föreläsningen, så förhoppningsvis trillar böckerna in med posten idag. Idag ska jag däremot avverka lite fix här hemma, telefontid med doktorn och en långpromenad om hälsan tillåter. En bra start på veckan, om inte dagens väckning bestått av magsmärtor. Men vad är det när solen skiner och jag snart blir bjuden på lunch. Always look on the bright side of life.

Bild Le love

En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång

När jag var i bokhandeln på Hansa tidigare idag kändes det som att man var åtta år igen och handlade ny skolväska inför läsåret. Nu handlade inte jag en skolväska (den inhandlades ju i Florens), utan block, pennor och mappar. Det är en speciell känsla av förväntan och nervositet som infinner sig inför en ny utmaning, och just idag så kände jag för första gången på väldigt länge en längtan och glädje efter att börja plugga. Jag och S tog god tid på oss att gå runt och kolla på alla fina block, almanackor och pennor och när jag skulle betala berömde jag mannen i kassan för deras utbud.

- Tack! Nu känner du dig väl redo inför skolstarten.

- Ja, på fredag börjar ett nytt liv.

- 154 kronor, det var ett billigt pris för ett nytt liv!

Jag skrattade och tog emot påsen och kvittot. För på något sätt är det hela som en nystart. Det är så mycket som ändrats den senaste tiden. När jag kom hem passade jag på att städa hallbyrån, packa upp allting, beställa kurslitteratur och rensa i handväskan när jag ändå var igång. Det känns som att energin som gått på sparlåga den senaste tiden på grund av hälsan äntligen är på väg tillbaka. Och den kunde inte ha kommit tillbaka vid ett bättre tillfälle. Nu ska jag fortsätta dricka mitt glas prosecco och titta på en av de mysigaste filmerna som finns - Marley and me.

Kent - Mannen i den vita hatten (16 år senare)

Italia

För några timmar sedan landade vi i Köpenhamn igen. Fem dagar i Florens gick fort, även om det kändes som flera veckor när vi väl var där. Det var inte bara en resa till värmen, konsten och den underbara italienska maten, det var också en resa jag kommer att minnas som då jag insåg att jag klarar så mycket mer än vad man tror. Herregud vad mycket hinder man sätter upp för sig själv hela tiden. Italienarna de lever. De handlar delikatesser till kvällen och dricker en god flaska Chianti, tar en siesta på dagen och har gröna växter som hänger ut på gatan från fönsterbrädorna. De lever inte så mycket i perfektion, mer än i den mån att de gör vad de känner för samtidigt som de får livet att gå ihop. De lever lika impulsivt som sin bilkörning, och det är någonting vi inrutade nordbor borde ta efter.