Efter en lång dag med handledning i projektarbetet, litteraturläsning, omhändertagande av tvätthögar och lite annat plock så kom jag tidigare i kväll att tänka på min fina Karin. I samma minut dök ett SMS upp på telefonen från just henne. Jag ringde upp och vi pratade länge, vilket var härligt för det var några veckor sedan sist. Det finns få saker som får själen att må så bra som när man pratar med någon som känner en utan och innan. En av sakerna vi pratade om, som har fått mig att tänka lite extra hela kvällen, är hur vi ibland tvingar fram relationer till olika människor bara för den goda sakens skull. Vi pratade om hur mycket energi man lägger på personer som man egentligen inte behöver umgås med, eller lyssnar på olika människors påståenden och ibland konstiga kommentarer. Det är märkligt egentligen, vad vi människor står ut med för att vara omtyckta av allt och alla.
För några år sedan hade jag väldigt svårt att ta ifall någon tyckte illa om mig. Jag mådde rent av dåligt ifall så var fallet, och ifrågasatte ofta mitt eget beteende och vad det i så fall kunde bero på. Jag är förmodligen inte ensam om att ha lagt tid och kraft på att prata om olika relationer och personer som man helt enkelt inte har förknippat med en bra känsla. I efterhand känns det ganska sorgligt när man tänker efter. Hur många timmar har man lagt på att tänka på negativa relationer istället för att göra något bra under den tiden? Hur många timmar har man oroat sig över saker som man egentligen bara kan låta vara? Jag tänkte på det här för några veckor sedan, och kom fram till många olika saker. Ibland är det kanske så att det krävs upprepade tillfällen av händelser för att man ska komma till insikt. En del saker måste man lägga bakom sig och lämna där. Andra saker tar man med sig in i nya, såväl som existerande relationer.
...It's about creating yourself.
"Mistakes are a part of being human. Appreciate your mistakes for what they are: precious life lessons that can only be learned the hard way."
