You

Bild Quotebook

Utan er är jag inte hel

I dag tänkte jag skriva om mina föräldrar. Den där listan jag tänkte följa har många olika teman varje dag, men jag tänkte vara så nytänkande att jag bara skriver om dem som jag vill skriva om. I dag är det alltså mamma och pappas tur. Det finns så mycket att skriva om de två personerna som funnits där för mig under hela min uppväxt. De två som alltid gjort allt för att jag ska ha det bra, som man kan prata med och de har gett mig en bra värdegrund i livet.

Min mamma och pappa är så olika, men ändå så lika. För de människor de älskar gör de allt. De är givmilda och hjälpsamma, omtänksamma (och lite överbeskyddande), smarta och tillgivna. Min mamma är vacker, talför, passionerad och nytänkande. Hon vill ge mig allt i hela världen och ibland får jag nästan lite ångest över hur mycket jag fått rent materiellt. Men hon ger, allt från lycka, kärlek och fina klänningar till nytänkande värderingar. Mamma är alltid den starka och likt mig blir hon en lejoninna när någon i familjen eller någon annan närstående blir illa behandlad. Hon har alltid strävat efter att ge mig den bästa uppväxten och många gånger offrat sig själv för att jag ska ha det bra. Jag minns när jag var yngre och vi gick tillsammans i affärer, när mamma inte köpte så mycket saker till sig själv. Det var alltid jag och pappa som stod i centrum. Som tur är har det blivit bättre sedan jag flyttade hemifrån, och nu kan hon ge sig hän åt både modeintresset och inredningsintresset. Vi pratar varje dag, och jag blir alltid lika glad när jag ringer och hon svarar "hej gumman". Oavsett vad som händer, så finns hon alltid där. Mamma har lärt mig att det är bra att visa känslor, hon har visat mig hur man bryr sig om människor, och jag skulle aldrig vara den personen jag är idag utan henne.

Min pappa är så himla smart. Det tänker jag på varje gång vi träffas eller pratar. Oavsett om jag frågar om ett visst (krigs)slag, hur man sätter upp en tavla i vår porösa 1900-tals tegelvägg, hur man tillagar en lammstek på bästa sätt, hur en kemikalie verkar, vart Highland Cattle kommer i från, vad låten heter som jag gillar med Pink Floyd, om olika psykologiteorier eller ledarskap, så har han svar. Han är omtänksam och kärleksfull på det tysta sättet. Det krävs kanske bara en blick eller ett leende för att man ska veta. Vi har exakt samma humor, och kan bokstavligen talat skratta tills vi gråter när man väl börjar. Pappa inspirerar, han är en person som gått från att arbeta på en industri, till att vidareutbilda sig och sedan klättra allt högre. Han är inte en chef, han är en ledare. Jag lär mig så mycket av honom och hade aldrig tjatat mig till Discovery channel-paketet här hemma om inte han varit så mån om att jag skulle få se och lära mig mer. Utan honom hade jag aldrig fått en tågbana från Lego till min första jul, jag hade inte byggt några vulkaner i lågstadiet eller varit duktig på att måla, spela gitarr eller kunna laga småsaker som går sönder i hemmet. Han är den bästa pappan man kan ha.

Det hade inte känts rättvist att nämna mamma och pappa utan att nämna nana, min mormor. Hon har funnits där under hela min uppväxt, från att jag hade kolik som bebis, inte ville gå på dagis som liten, när jag ville mata djuren i stadsparken, blev tonåring och bråkade med mamma och pappa till nu när jag inte längre bor hemma. Hennes kärlek till mig har alltid varit lika stor. Jag blir alltid lite tårögd när jag tänker på nana, för hon har gett mig så mycket och det känns som att jag aldrig kommer att kunna ge tillbaka det. Hon har lärt mig hur man steker kött på bästa sätt (så mycket smör som möjligt), hur man gör de godaste köttbullarna, om olika sorters blommor och att jag ska läsa så mycket som möjligt. Bli lärd, säger hon alltid. Hon ger så mycket kärlek och vill alltid att vi ska ha det bra. Hon oroar sig och borde sluta titta på Efterlyst, men annars så finns det inte en enda sak som nana borde sluta med. Hon är den underbaraste mormodern.

Jag älskar er tre så mycket.

Första torsdagen i december

Det var länge sedan jag skrev här. För att komma igång igen tänkte jag haka på den där trenden där man ska beskriva sig själv i diverse blogginlägg. Den ursprungliga listan består av trettio olika teman, men vi får se ifall jag följer den till punkt och pricka. Först ut är i alla fall, om mig.

Att beskriva sig själv känns inte som en speciellt ödmjuk sak att göra. Det är liksom lite svårt att se på sig själv på samma sätt som vänner, bekanta, familj och andra ser mig. Men jag ska göra ett försök. Ofta kan jag komma på mig själv att jag är godtrogen och tror gott om många människor. Det är på både gott och ont. Man lär sig mer och mer om vad det är man ska gå på, och det har på så sätt varit en bra skola för att hitta magkänslan. Jag är snäll och vill alltid allas bästa. Omtänksam och fixar gärna lite extra för att de som kommer hem till mig eller ifall någon är ledsen så vill jag gärna muntra upp. Jag är lite av en perfektionist och vill ha det prydligt och fint, oavsett om det gäller kläder eller badrumslådorna. Är ganska känslig och känner väldigt mycket, oavsett om det gäller mig själv, en vän eller en sorglig film. Ifall någon är dum mot en person jag älskar eller mot någon som betyder väldigt mycket blir jag lite som en lejoninna och blir både beskyddande och arg. Jag drömmer mycket, har lätt för att se saker och ting framför mig, och kan tröttna ganska snabbt på någonting som inte verkar intressant eller ger tillbaka. Kan vara långsint och glömmer sällan händelser som på något sätt ändrat min uppfattning eller sårat. Det är svårt det här. Bad två personer beskriva mig med fem ord, och Louise sade "genomsnäll, hemmakär, sympatisk, bra att få goda råd av och ärlig". Pojkvännen sade "söt, snäll, omtänksam, ärlig och kärleksfull". Fina ord.

Bild Weheartit

Måndag

Bild Quotebook

Until then, come home

På sexton dagar hinner man göra många olika saker. Så många olika saker att jag knappt kommer ihåg alla. Jag har bakat kakor (och ätit några stycken varje gång någon varit här för att dricka kaffe), köpt en kakburk så att jag nu har pressen på mig att alltid ha hemmagjorda kakor hemma, lagat mycket god mat, hittat tillbaka till Rosen efter ett långt uppehåll sedan i somras, lärt känna flera härliga personer och ätit en god gåsamiddag ute på landet. Jag har tänt ljus på kyrkogården för deda, farmor och farfar, hittat Malmö's bästa godisaffär samma kväll och druckit god prosecco. Jag har skrivit klart och lämnat in projektarbetet som gjordes med vår något dysfunktionella och stora grupp i skolan, fått detsamma (projektarbetet alltså) opponerat och efter det skrivit min allra första hemtenta. Jag har förstått att jag måste läsa så himla många böcker och att man aldrig någonsin blir fullärd.

I helgen hälsade vi på hemma i Jönköping hos mamma och pappa, där det bjöds på god mat, fina presenter och vi blev alldeles för bortskämda som vanligt. I går bar det av vidare söderut med två stopp hos pojkvännens familj innan vi landade i Skåne igen. Det har varit en fin helg. En sådan helg som lämnar en alldeles fylld med positiv energi så att man kan börja den här veckan på ett strålande sätt. Det är blå himmel, måndag och i morgon börjar psykologikursen. Nu ska jag packa upp, ta tag i lite tvätt och sedan ta en härlig promenad i solen.

Bild: Ffffound

I'll stand right here and take this day in

Bra dag:

1. Det har slutat regna

2. Jag ska snart träffa Louise för en långpromenad

3. Vi ska baka cookies efter promenaden

4. Det är fredag

I dag längtar jag till...

...Vackra och underbara Italien

I have been here many times before

En av de svårare prövningarna vi ställs inför, är att låta någonting gå. Att bestämma sig för att sluta tänka, fundera, regissera eller analysera. Vi människor tycker om att tänka. Vi gör det hela tiden, vare sig man vill eller inte. Vi reagerar på olika händelser i livet med olika känslor, och vissa händelser kan följa dig för alltid. Andra försvinner lika snabbt som du upplevde dem.

Jag är en tänkare. Har alltid varit, och kommer förmodligen alltid att vara det. Jag vrider och vänder upp och ner på många händelser som sätter sig fast lite extra i minnet. Men ibland, så är det bäst att bara låta det vara. Lämna det, låta det gå.

Bild Weheartit

Måndag

"Who gets to determine when the old ends and the new begins? It's not on the calendar, it's not a birthday, it's not a new year. It's an event - big or small, something that changes us, ideally gives us hope, a new way of living and looking at the world, letting go of old habits, old memories. What's important is that we never stop believing we can have a new beginning, but it's also important to remember amid all the crap are a few things really worth holding on to. "

- Grey's Anatomy

Lights will guide you home

Idag har varit en fin dag. Den började när regnet öste ner som mest på morgonen, men det är också då man kan tända upp ljus i hela lägenheten och njuta av den mysiga hösten. Efter en sen frukost mötte jag upp Louise för att gå på lägenhetsvisningar och fika. Vi hann även med en promenad och att gå i lite affärer, innan det bar av hemåt igen för att rulla köttbullar och äta middag med goda vänner. Nu kikar jag på Beck-filmen, äter choklad och filar på en ny playlist på Spotify. Ett bra sätt att avsluta den gångna veckan på.

En av mina absoluta favoritlåtar är Fix you med Coldplay. Jag har lyssnat på den så mycket att jag kan varenda liten ton. Det är en låt som inte bara är vacker, den har en bra text också. Den berättar att saker och ting kan gå fel, men det blir alltid bättre. Och man kämpar för dem man älskar, så att de också ska få det bättre. Man lär sig så mycket. Varje dag. Man får se allting som händer i ens liv, både det positiva och det negativa som livslånga lektioner. En bit på vägen tills man mer och mer förstår hur och varför man reagerar på olika sätt i olika situationer. Den här hösten tycks aldrig sluta förvåna och förundra.

Bild Weheartit