Min tro

Tro för mig har alltid varit så personligt. När man gick i högstadiet var det inte häftigt att tro. Ifall man bad om kvällarna skulle man inte berätta om det, då var man en av de där som trodde jättemycket och säkert var i kyrkan varje söndag. Som liten minns jag att vi var på gudstjänst ofta. Därför har kyrkan blivit av en trygg plats för mig, det sprider sig alltid ett obeskrivligt lugn när jag kommer in i kyrkan. Min tro utvecklats ganska mycket sedan jag var liten och bad till Gud. Principen är densamma, jag tänker på bättre tider och att någon närstående eller jag själv ska få det bra. Men någonting som betyder allt mer för mig är lagen om attraktion. Det är många som säger att det är hittepå och att det inte finns på riktigt. De personerna har förmodligen aldrig reflekterat över att när man börjar tänka negativa tankar fortsätter man gärna i den banan och fler saker går fel än om man hade bytt spår och tänkt positiva tankar istället. För några månader sedan fick jag en känsla av att jag skulle läsa bibeln igen. Inte för att följa den just som en bibel, utan mer för att tolka den. Ju mer man läser och ju mer man läser in vad orden egentligen betyder kommer man fram till att vår kristna regelbok många gånger refererar till att det man vill uppnå, uppnår man genom att själv sträva dit.

"Allt vad ni ber om i era böner skall ni få, om ni tror" - Matteus 21:22

"Därför säger jag er: tro att ni skall få allt ni ber om i er bön, då blir det så" - Markus 11:24

Tro är något individuellt, personligt och till och med obefintligt hos vissa. För mig betyder tro trygghet, och någonting man vänder sig till dagligen för att känna hopp inför framtiden.

Ett ögonblick

I onsdags promenerade jag och pojkvännen runt inne på Tivoli, hållandes i varandras händer och med varsin kopp varm glögg med rom i den andra handen. Vi kom till det här trädet och jag var tvungen att stanna upp och ta några bilder. Det var så fint. Hjärtan. Röda hjärtan, hängandes i ett vinternaket träd. Det här året har varit lärorikt för mig. Jag har sagt det flera gånger innan, men jag lär mig mer och mer varje dag. För ett år sedan hade jag kanske gått förbi, tyckt att det varit ganska fint, knäppt av en bild och gått vidare. I dag tittar jag på den här bilden, blir varm inombords och känner mig lugn och trygg. Hjärtan. Omtanke, värme och fina tankar. Det är vad jag kände i det ögonblicket.

Min bästa vän

I dag ska jag skriva om min bästa vän enligt den där listan. Hon heter Karin och bor nuförtiden i Uppsala. Vi har känt varandra i fyra år ungefär, och blev nära vänner ganska fort. Första gången jag träffade Karin var på en kampanj under valrörelsen 2006. Hon var ett blont litet yrväder som var jätteglad nästan hela tiden. Hon är en av de ärligaste, rakaste och snällaste personerna jag känner. Hon har ett stort hjärta och bryr sig väldigt mycket om sina bästa vänner och sin familj. Man behöver aldrig låtsas för Karin, hon tar en för den man är. Och ifall man skulle få för sig att låtsas så märker hon det nästan direkt. Hon kan höra bara på ett "hej" hur man mår och har samma humor som mig. Karin är en person man kan ta med vart som helst och hon passar in som att hon redan träffat människorna eller varit på samma tillställning tidigare. Det känns som att det inte riktigt finns tillräckligt med ord för att beskriva henne, men man kan väl säga att hon är systern jag aldrig haft. Som en syster utan syskonbråk. Hon är en person som alltid finns där, och även om vi inte hörs varje dag eller ibland ens varje vecka så vet jag att hon alltid finns där. Ett sms från henne kan lyfta en hel dag, och jag längtar så till nyår när hon, hennes pojkvän och en till vän kommer ner hit och ska fira det med oss.

Finaste K, älskar dig av hela mitt hjärta.

Nykomlingen

Det enda som inhandlades i dag var en liten gunghäst på Illum Bolighus. Nytt rekord i nästintill obefintlig shopping i Köpenhamn. Söt är han i alla fall, vår lilla häst och nykomling i julsamlingen.

Min dag

I dag har varit en mycket mysig dag. Den började med sovmorgon och två stora koppar te. Vid tvåtre-tiden när pojkvännen slutat jobbet bar det av mot Köpenhamn och Tivoli. Vi kom hem för ungefär en timme sedan, efter att ha strosat runt inne på nöjesparken och tittat på alla fina julutsmyckningar, kikat i de små bodarna och tillslut ätit en god italiensk middag på Café Ultimo. Nu sitter jag uppkrupen i soffan med en chokladkaka och en filt, man blev ganska frusen av att gå runt utan varken raggsockor eller mössa på. Till nästa år vet jag i alla fall hur man ska klä sig. Här kommer några bilder från eftermiddagen och kvällen.

Vad är kärlek?

Kärlek är så stort. Det kan vara allt från handlingar, till blickar eller ord. Det kan vara till en förälder, en bästa vän eller en pojkvän. En hund eller en plats du befinner dig på. Kärlek kan man känna när någon skickar ett fint sms, när man tänder upp ljus i en nystädad lägenhet och man dricker en god kopp te, när man pratar med sin mormor eller när man möter sin pojkväns blick och leende från andra sidan rummet på en fest. Man kan känna kärlek när mamma berättar om julen eller när man sover men vaknar till och upptäcker att man ligger i en varm famn. Det är en känsla som bubblar lite i bröstet och magen, som liknar förväntan och nervositet. Man blir varm av kärlek och mår minst tio gånger bättre än sekunden innan man kände kärleken. Utan kärlek hade inte vi människor haft lika mycket att sträva efter. Jag har för mig att ungefär 90% av alla låtar som skrivs eller produceras handlar om kärlek. Det kan vara lycklig kärlek, olycklig kärlek, sorglig kärlek eller drömmande kärlek. Olycklig och sorglig kärlek är förstås inte så rolig, man längtar och väntar men det blir inte riktigt som man vill. Drömmande kärlek är det som får oss att fortsätta kämpa och vilja mer i livet. Den bästa kärleken är enligt mig lycklig kärlek. Alla kärlekar kan bli lyckliga, det som behövs är bara lite omtanke. Den är lite som ett träd. Den behöver likt trädet näring, solsken och lite omtanke för att växa och hålla sig frisk.

Bild Weheartit

You

Bild Quotebook

Utan er är jag inte hel

I dag tänkte jag skriva om mina föräldrar. Den där listan jag tänkte följa har många olika teman varje dag, men jag tänkte vara så nytänkande att jag bara skriver om dem som jag vill skriva om. I dag är det alltså mamma och pappas tur. Det finns så mycket att skriva om de två personerna som funnits där för mig under hela min uppväxt. De två som alltid gjort allt för att jag ska ha det bra, som man kan prata med och de har gett mig en bra värdegrund i livet.

Min mamma och pappa är så olika, men ändå så lika. För de människor de älskar gör de allt. De är givmilda och hjälpsamma, omtänksamma (och lite överbeskyddande), smarta och tillgivna. Min mamma är vacker, talför, passionerad och nytänkande. Hon vill ge mig allt i hela världen och ibland får jag nästan lite ångest över hur mycket jag fått rent materiellt. Men hon ger, allt från lycka, kärlek och fina klänningar till nytänkande värderingar. Mamma är alltid den starka och likt mig blir hon en lejoninna när någon i familjen eller någon annan närstående blir illa behandlad. Hon har alltid strävat efter att ge mig den bästa uppväxten och många gånger offrat sig själv för att jag ska ha det bra. Jag minns när jag var yngre och vi gick tillsammans i affärer, när mamma inte köpte så mycket saker till sig själv. Det var alltid jag och pappa som stod i centrum. Som tur är har det blivit bättre sedan jag flyttade hemifrån, och nu kan hon ge sig hän åt både modeintresset och inredningsintresset. Vi pratar varje dag, och jag blir alltid lika glad när jag ringer och hon svarar "hej gumman". Oavsett vad som händer, så finns hon alltid där. Mamma har lärt mig att det är bra att visa känslor, hon har visat mig hur man bryr sig om människor, och jag skulle aldrig vara den personen jag är idag utan henne.

Min pappa är så himla smart. Det tänker jag på varje gång vi träffas eller pratar. Oavsett om jag frågar om ett visst (krigs)slag, hur man sätter upp en tavla i vår porösa 1900-tals tegelvägg, hur man tillagar en lammstek på bästa sätt, hur en kemikalie verkar, vart Highland Cattle kommer i från, vad låten heter som jag gillar med Pink Floyd, om olika psykologiteorier eller ledarskap, så har han svar. Han är omtänksam och kärleksfull på det tysta sättet. Det krävs kanske bara en blick eller ett leende för att man ska veta. Vi har exakt samma humor, och kan bokstavligen talat skratta tills vi gråter när man väl börjar. Pappa inspirerar, han är en person som gått från att arbeta på en industri, till att vidareutbilda sig och sedan klättra allt högre. Han är inte en chef, han är en ledare. Jag lär mig så mycket av honom och hade aldrig tjatat mig till Discovery channel-paketet här hemma om inte han varit så mån om att jag skulle få se och lära mig mer. Utan honom hade jag aldrig fått en tågbana från Lego till min första jul, jag hade inte byggt några vulkaner i lågstadiet eller varit duktig på att måla, spela gitarr eller kunna laga småsaker som går sönder i hemmet. Han är den bästa pappan man kan ha.

Det hade inte känts rättvist att nämna mamma och pappa utan att nämna nana, min mormor. Hon har funnits där under hela min uppväxt, från att jag hade kolik som bebis, inte ville gå på dagis som liten, när jag ville mata djuren i stadsparken, blev tonåring och bråkade med mamma och pappa till nu när jag inte längre bor hemma. Hennes kärlek till mig har alltid varit lika stor. Jag blir alltid lite tårögd när jag tänker på nana, för hon har gett mig så mycket och det känns som att jag aldrig kommer att kunna ge tillbaka det. Hon har lärt mig hur man steker kött på bästa sätt (så mycket smör som möjligt), hur man gör de godaste köttbullarna, om olika sorters blommor och att jag ska läsa så mycket som möjligt. Bli lärd, säger hon alltid. Hon ger så mycket kärlek och vill alltid att vi ska ha det bra. Hon oroar sig och borde sluta titta på Efterlyst, men annars så finns det inte en enda sak som nana borde sluta med. Hon är den underbaraste mormodern.

Jag älskar er tre så mycket.

Första torsdagen i december

Det var länge sedan jag skrev här. För att komma igång igen tänkte jag haka på den där trenden där man ska beskriva sig själv i diverse blogginlägg. Den ursprungliga listan består av trettio olika teman, men vi får se ifall jag följer den till punkt och pricka. Först ut är i alla fall, om mig.

Att beskriva sig själv känns inte som en speciellt ödmjuk sak att göra. Det är liksom lite svårt att se på sig själv på samma sätt som vänner, bekanta, familj och andra ser mig. Men jag ska göra ett försök. Ofta kan jag komma på mig själv att jag är godtrogen och tror gott om många människor. Det är på både gott och ont. Man lär sig mer och mer om vad det är man ska gå på, och det har på så sätt varit en bra skola för att hitta magkänslan. Jag är snäll och vill alltid allas bästa. Omtänksam och fixar gärna lite extra för att de som kommer hem till mig eller ifall någon är ledsen så vill jag gärna muntra upp. Jag är lite av en perfektionist och vill ha det prydligt och fint, oavsett om det gäller kläder eller badrumslådorna. Är ganska känslig och känner väldigt mycket, oavsett om det gäller mig själv, en vän eller en sorglig film. Ifall någon är dum mot en person jag älskar eller mot någon som betyder väldigt mycket blir jag lite som en lejoninna och blir både beskyddande och arg. Jag drömmer mycket, har lätt för att se saker och ting framför mig, och kan tröttna ganska snabbt på någonting som inte verkar intressant eller ger tillbaka. Kan vara långsint och glömmer sällan händelser som på något sätt ändrat min uppfattning eller sårat. Det är svårt det här. Bad två personer beskriva mig med fem ord, och Louise sade "genomsnäll, hemmakär, sympatisk, bra att få goda råd av och ärlig". Pojkvännen sade "söt, snäll, omtänksam, ärlig och kärleksfull". Fina ord.

Bild Weheartit

Måndag

Bild Quotebook