Onsdag

"After all, seasons change. So do cities. People come into your life and people go. But it's comforting to know the ones you love are always in your heart. And if you're very lucky, a plane ride away."

- Carrie Bradshaw

Bild Le Love

We love people

Natten till valdagen utanför valstugan på Gustav Adolfs torg

Glada och trötta valarbetare på valvakan

Bilder lånade av Anna Gustafsson och John Karlsson

Två dagar senare

Efter söndagens val är det många tankar som surrar i huvudet. Vi är inga vinnare, men inte heller några förlorare. I morgon ska alla valkretsar vara räknade och det är först då vi kan se hur Sveriges riksdag kommer att se ut de kommande fyra åren. Kommer man behöva bilda en koalitionsregering eller får Alliansen egen majoritet? Den viktigaste frågan är dock hur många mandat SD kommer att få, och ifall de kommer att vara vågmästare eller inte. Jag förstår att den svenska befolkningen till stor del är upprörd. Hur kunde man rösta in ett främlingsfientligt parti i vår riksdag? Har personerna som röstat på dem verkligen läst hela partiprogrammet, och i så fall, håller de med om allting som står där? Håller man någonsin med om allting som står i ett partiprogram, eller är det de enskilda frågorna som avgör?

För mig är det inte förvånande att SD kommer in i riksdagen, eller får fler mandat i många av våra kommuner. Anledningen är inte heller förvånande. Man har inte tagit fighten. Man har inte tagit debatten. Man har inte bemött deras argument. Istället har man låtit tystnaden tala från såväl de (tidigare) sju riksdagspartierna som i media. Man har förbjudit SD från att kampanja på skolor, delta i vissa debatter samt censurerat deras reklam. Det förbjudna är ofta spännande, och jag tycker därför inte att deras framgång är förvånande. Försöket till att tysta ner deras åsikter och ge dem så lite utrymme som möjligt gav motsatt effekt. Nu handlar det istället om att våga ta debatterna. Våga visa varför alla andra partier utom SD har den bästa integrationspolitiken men framförallt - våga ta tillbaka integrationsfrågan och våga lägga fram förslag som löser de problem som finns, på ett humant och vettigt sätt.

Four more years!

Sista timmarna av kampanj är i full gång och två ibumetin har redan intagits. Efter tre timmar på Möllevångstorget har jag så mycket vinnarskalle att hela dagen skall användas till att vinna väljare. Nu kör vi hårt och vinner! Four more years!

It's like we're chasing all those stars

Har lyckats dra på mig någon slags början till en förkylning där jag har ont i halsen, är matt och bara vill sova hela tiden. Så medan pojkvännen är ute och kampanjar in i det sista inför valdagen sitter jag hemma med en stor kopp te och en rejäl chokladkaka. Huruvida det sistnämnda hjälper immunförsvaret återstår dock att se. Läste en intressant notis igår i nya Topphälsa. Det stod att ifall man blir avspisad och snäst åt i sociala sammanhang kan leda till att kroppen blir mer inflammerad. En inflammation kan hjälpa till att exempelvis bota en förkylning, men om den blir kronisk gör den istället personen sjuk. Kanske kan skylla kvällens utmattning på de otrevliga personer man kan råka ut för när man är valarbetare för ett parti.

Hubbe

Hur söt är inte den här lille killen med sin matte?

Torsdag

Efter att ha pluggat, fått i mig två stora koppar te och knäckemackor är jag redo för dagen. I dag ska jag bland annat få träffa Hubbe, en cockerspaniel på fem år som Louise har tagit över. Jag tror att mitt lyckorus var lika stort som hennes när hon fick reda på det, och idag blir det en lång promenad och kanske lite spring på fältet vid Ribersborg. Dessutom är det bara tre dagar kvar till valdagen! Dagarna går så himla fort. Missa inte utfrågningen av alla partiledarna i tv4 i kväll. Det här året har för övrigt flugit förbi och snart är det dags att börja planera inför nästa. Hittills på listan står en vårresa till Italien och bättre hälsa. De två går nästan lite hand i hand. Man måste drömma och tänka positivt för att nå dit man vill.

Bild från vackra Florens

Dagens citat

Bild Quotebook

You don't get another chance

Det har varit en fin helg med trevliga kvällar. Goda drinkar med ett gäng tjejer på fredagen och en mycket trevlig middag i lördags. Det är så härligt att umgås med likasinnade vänner vid olika tillfällen och kunna prata om precis allt och ingenting. På söndagen stod jag några timmar i valstugan och sedan var det dags för den första längre debatten mellan Fredrik och Mona.

Det är någonting som slår mig så fort valet eller politik överhuvudtaget kommer på tal. Människor brinner för sina politiska åsikter (de som har några) och kan i vissa fall tänka sig att glömma alla regler om vad vanligt hyfs och trevligt beteende är när de vill föra fram sina tankar. Det är så viktigt för en del personer att föra fram sin åsikt att man hellre ändrar tonläget och rent av säger elaka saker istället för att hålla sig till saken och kunna resonera på ett vettigt sätt. Jag blir ganska likgiltig varje gång något sådant händer, för jag tycker att det är så tråkigt när argumenten brister och man istället måste visa sig bättre genom att säga elaka saker eller exempelvis riva sönder material.

Jag må vara partisk, men under mina fyra år som politiskt aktiv har jag aldrig sett en äldre moderat säga nedlåtande saker till en ung medlem från SSU, hört en medlem från MUF ropa till personer som gått förbi socialdemokraternas valstuga att slänga materialet de precis fått, eller berättat för en vänsterpartist precis hur usel den personen är som människa på grund av sin partitillhörighet. Om vi däremot ändrar rollerna har jag både upplevt och sett sådana händelser både en, två och tre gånger för mycket.

På något sätt måste man ändå förstå att vi lever i ett demokratiskt land, där alla har rätt till sina åsikter och kan uttrycka dem så länge de inte strider mot grundlagen. Jag tänker inte bli otrevlig mot andra för att vi har olika åsikter, men man måste kanske däremot inse att det finns vissa frågor som man aldrig kommer kunna enas om. Det här gäller inte bara politik, utan är någonting som många skulle behöva tänka på generellt. Behandla människor, vänner och din familj så som du själv vill bli behandlad. För i slutändan är det ändå bara så att dina egna negativa och elaka handlingar kommer att slå tillbaka mot dig själv.

Bild Le love

Things are not always what they seem

I dag är en dag då jag inte gör många knop. I morgon ska nämligen min mage undersökas, vilket betyder att dagens måltider mestadels består av vatten. Men jag antar att man behöver som dessa för att uppskatta hur bra de flesta andra dagar är. När jag var liten brukade jag tycka att det var ganska mysigt att vara sjuk. Det var ju jobbigt och tråkigt förstås, när man hade hög feber i influensa eller onda öron på grund av alla öroninflammationer. Men det var också mysigt när mamma eller pappa var hemma eller kom hem tidigare från jobbet för att se till att man mådde så bra som möjligt, och kom till soffan med en ny flaska vatten eller en skål med glass. På sätt och vis är det bra att vara sjuk ibland, för kroppen både tar ut sig och vilar upp sig. Men som det varit de senaste dagarna, veckorna och månaderna önskar jag inget hellre än att må bra igen. Och förhoppningsvis gör jag det efter i morgon. Eller åtminstone innan året är slut.

Bild Notebookdoodles