För några timmar sedan landade vi i Köpenhamn igen. Fem dagar i Florens gick fort, även om det kändes som flera veckor när vi väl var där. Det var inte bara en resa till värmen, konsten och den underbara italienska maten, det var också en resa jag kommer att minnas som då jag insåg att jag klarar så mycket mer än vad man tror. Herregud vad mycket hinder man sätter upp för sig själv hela tiden. Italienarna de lever. De handlar delikatesser till kvällen och dricker en god flaska Chianti, tar en siesta på dagen och har gröna växter som hänger ut på gatan från fönsterbrädorna. De lever inte så mycket i perfektion, mer än i den mån att de gör vad de känner för samtidigt som de får livet att gå ihop. De lever lika impulsivt som sin bilkörning, och det är någonting vi inrutade nordbor borde ta efter.
