Never give up, it's such a wonderful life

Jag vaknade för en stund sedan efter att ha sovit en timme och insåg att det redan var mörkt ute. Vad snabbt det gick för hösten att hitta hit. Dagen började med att ta lite prover vilket sedan vägdes upp av att träffa Louise för en kopp kaffe och massa prat. Jag gav boktips och vi pratade om allt från kärlek till fysikens lagar och hur energi inte kan förstöras eller skapas, bara omvandlas. Sedan blev det lunch med pojkvännen och en promenad som blev lite för rask vilket gjorde att min lilla mage blev ännu sämre än tidigare. Men det är bara att stå ut, om någon vecka kommer resultaten och då också förhoppningsvis förslag på behandling.

Jag blev så ynklig idag när jag satt på provtagningen hos de fina sjuksköterskorna som inte vill något annat än väl. Det var en ny kvinna idag och hon kom in på varför man tar olika sorters prover, och frågade hur jag mådde. På fastande mage och med en trött kropp kände jag mig plötsligt väldigt liten och rädd, och fick blinka ett par gånger extra för att det inte skulle komma några tårar. Vi människor är sårbara, och man ska verkligen leva varje dag. Inte bara gå på rutin. Se, hör, känn, lukta. Krama en vän extra hårt och ät en god bit choklad för att du är sugen på det. Nu väntar jag på att min älskling och hans far ska komma hit så vi kan gå ut och äta en god middag. Ska bara ta på mig en fin tunika och måla läpparna först.

Bild Quotebook

Leopard

Sitter och väntar på Jennifer som ska firas en och en halv vecka försent med present och tårta. Under tiden passar jag på att fixa naglarna med två nya färger som jag inte använt innan, ett beiget lack och det svarta i Graffiti Nails-kollektionen. Resultatet blev lite Skånefruar (leopardliknande), men jag gillar det.

So much love

För en liten stund sedan sa jag hej då till mamma och pappa som varit hos oss i Malmö sedan i fredags. Det har varit så himla mysigt, och ibland får man nästan en känsla av att det är orättvist hur lyckligt lottad man kan vara under en helg med så mycket kärlek, intressanta diskussioner, givmildhet och god mat. Jag älskar dem så mycket helt enkelt. Nu sitter jag med en kopp cafe au lait och planerar hur söndagen ska se ut, vilket än så länge ser ut att bli en lugn och skön dag.

Det finns en scen i den första SATC filmen (ja, jag vet. Det är mycket Sex and the city-citat här ibland) där Charlotte är så rädd för att någonting dåligt ska hända henne eftersom hennes tre vänner alla blivit drabbade av minst en dålig sak under året. Men jag tror att allting på något sätt förr eller senare går jämnt ut. Sämre tider blir bättre på samma sätt som man ska leva för dagen eftersom bättre tider kan bli sämre. Innan mamma och pappa gick till bilen sa pappa att jag såg pigg och lycklig ut om man jämförde med i våras och somras. Det är ju så att ens inre mående speglas på utsidan, och efter en ganska oinspirerande start på året känns det som att allt äntligen börjar falla på plats.

Fredagens lyx i form av choklad

Pappa och mamma

Lördagens (och den kommande veckans) lyx i form av choklad

Onsdag

"After all, seasons change. So do cities. People come into your life and people go. But it's comforting to know the ones you love are always in your heart. And if you're very lucky, a plane ride away."

- Carrie Bradshaw

Bild Le Love

We love people

Natten till valdagen utanför valstugan på Gustav Adolfs torg

Glada och trötta valarbetare på valvakan

Bilder lånade av Anna Gustafsson och John Karlsson

Två dagar senare

Efter söndagens val är det många tankar som surrar i huvudet. Vi är inga vinnare, men inte heller några förlorare. I morgon ska alla valkretsar vara räknade och det är först då vi kan se hur Sveriges riksdag kommer att se ut de kommande fyra åren. Kommer man behöva bilda en koalitionsregering eller får Alliansen egen majoritet? Den viktigaste frågan är dock hur många mandat SD kommer att få, och ifall de kommer att vara vågmästare eller inte. Jag förstår att den svenska befolkningen till stor del är upprörd. Hur kunde man rösta in ett främlingsfientligt parti i vår riksdag? Har personerna som röstat på dem verkligen läst hela partiprogrammet, och i så fall, håller de med om allting som står där? Håller man någonsin med om allting som står i ett partiprogram, eller är det de enskilda frågorna som avgör?

För mig är det inte förvånande att SD kommer in i riksdagen, eller får fler mandat i många av våra kommuner. Anledningen är inte heller förvånande. Man har inte tagit fighten. Man har inte tagit debatten. Man har inte bemött deras argument. Istället har man låtit tystnaden tala från såväl de (tidigare) sju riksdagspartierna som i media. Man har förbjudit SD från att kampanja på skolor, delta i vissa debatter samt censurerat deras reklam. Det förbjudna är ofta spännande, och jag tycker därför inte att deras framgång är förvånande. Försöket till att tysta ner deras åsikter och ge dem så lite utrymme som möjligt gav motsatt effekt. Nu handlar det istället om att våga ta debatterna. Våga visa varför alla andra partier utom SD har den bästa integrationspolitiken men framförallt - våga ta tillbaka integrationsfrågan och våga lägga fram förslag som löser de problem som finns, på ett humant och vettigt sätt.

Four more years!

Sista timmarna av kampanj är i full gång och två ibumetin har redan intagits. Efter tre timmar på Möllevångstorget har jag så mycket vinnarskalle att hela dagen skall användas till att vinna väljare. Nu kör vi hårt och vinner! Four more years!

It's like we're chasing all those stars

Har lyckats dra på mig någon slags början till en förkylning där jag har ont i halsen, är matt och bara vill sova hela tiden. Så medan pojkvännen är ute och kampanjar in i det sista inför valdagen sitter jag hemma med en stor kopp te och en rejäl chokladkaka. Huruvida det sistnämnda hjälper immunförsvaret återstår dock att se. Läste en intressant notis igår i nya Topphälsa. Det stod att ifall man blir avspisad och snäst åt i sociala sammanhang kan leda till att kroppen blir mer inflammerad. En inflammation kan hjälpa till att exempelvis bota en förkylning, men om den blir kronisk gör den istället personen sjuk. Kanske kan skylla kvällens utmattning på de otrevliga personer man kan råka ut för när man är valarbetare för ett parti.

Hubbe

Hur söt är inte den här lille killen med sin matte?

Torsdag

Efter att ha pluggat, fått i mig två stora koppar te och knäckemackor är jag redo för dagen. I dag ska jag bland annat få träffa Hubbe, en cockerspaniel på fem år som Louise har tagit över. Jag tror att mitt lyckorus var lika stort som hennes när hon fick reda på det, och idag blir det en lång promenad och kanske lite spring på fältet vid Ribersborg. Dessutom är det bara tre dagar kvar till valdagen! Dagarna går så himla fort. Missa inte utfrågningen av alla partiledarna i tv4 i kväll. Det här året har för övrigt flugit förbi och snart är det dags att börja planera inför nästa. Hittills på listan står en vårresa till Italien och bättre hälsa. De två går nästan lite hand i hand. Man måste drömma och tänka positivt för att nå dit man vill.

Bild från vackra Florens

Dagens citat

Bild Quotebook

You don't get another chance

Det har varit en fin helg med trevliga kvällar. Goda drinkar med ett gäng tjejer på fredagen och en mycket trevlig middag i lördags. Det är så härligt att umgås med likasinnade vänner vid olika tillfällen och kunna prata om precis allt och ingenting. På söndagen stod jag några timmar i valstugan och sedan var det dags för den första längre debatten mellan Fredrik och Mona.

Det är någonting som slår mig så fort valet eller politik överhuvudtaget kommer på tal. Människor brinner för sina politiska åsikter (de som har några) och kan i vissa fall tänka sig att glömma alla regler om vad vanligt hyfs och trevligt beteende är när de vill föra fram sina tankar. Det är så viktigt för en del personer att föra fram sin åsikt att man hellre ändrar tonläget och rent av säger elaka saker istället för att hålla sig till saken och kunna resonera på ett vettigt sätt. Jag blir ganska likgiltig varje gång något sådant händer, för jag tycker att det är så tråkigt när argumenten brister och man istället måste visa sig bättre genom att säga elaka saker eller exempelvis riva sönder material.

Jag må vara partisk, men under mina fyra år som politiskt aktiv har jag aldrig sett en äldre moderat säga nedlåtande saker till en ung medlem från SSU, hört en medlem från MUF ropa till personer som gått förbi socialdemokraternas valstuga att slänga materialet de precis fått, eller berättat för en vänsterpartist precis hur usel den personen är som människa på grund av sin partitillhörighet. Om vi däremot ändrar rollerna har jag både upplevt och sett sådana händelser både en, två och tre gånger för mycket.

På något sätt måste man ändå förstå att vi lever i ett demokratiskt land, där alla har rätt till sina åsikter och kan uttrycka dem så länge de inte strider mot grundlagen. Jag tänker inte bli otrevlig mot andra för att vi har olika åsikter, men man måste kanske däremot inse att det finns vissa frågor som man aldrig kommer kunna enas om. Det här gäller inte bara politik, utan är någonting som många skulle behöva tänka på generellt. Behandla människor, vänner och din familj så som du själv vill bli behandlad. För i slutändan är det ändå bara så att dina egna negativa och elaka handlingar kommer att slå tillbaka mot dig själv.

Bild Le love

Things are not always what they seem

I dag är en dag då jag inte gör många knop. I morgon ska nämligen min mage undersökas, vilket betyder att dagens måltider mestadels består av vatten. Men jag antar att man behöver som dessa för att uppskatta hur bra de flesta andra dagar är. När jag var liten brukade jag tycka att det var ganska mysigt att vara sjuk. Det var ju jobbigt och tråkigt förstås, när man hade hög feber i influensa eller onda öron på grund av alla öroninflammationer. Men det var också mysigt när mamma eller pappa var hemma eller kom hem tidigare från jobbet för att se till att man mådde så bra som möjligt, och kom till soffan med en ny flaska vatten eller en skål med glass. På sätt och vis är det bra att vara sjuk ibland, för kroppen både tar ut sig och vilar upp sig. Men som det varit de senaste dagarna, veckorna och månaderna önskar jag inget hellre än att må bra igen. Och förhoppningsvis gör jag det efter i morgon. Eller åtminstone innan året är slut.

Bild Notebookdoodles

Senaste tidningsinköpen

Igår på psykologiföreläsningen pratade vi om målsättningar. Jag var inte så duktig med att komma i form till sommaren. Så nu kör vi fall'10 istället! Med positivt tänkande, bra tips och roliga träningsformer ska vi nog nå dit också. Frågan är bara vad jag ska ha som mitt stora mål? Delmålsättningarna får vara att träna 3 gånger i veckan, varierat förstås (så jag inte tröttnar som jag brukar göra efter ett tag). Några förslag på ett bra mål?

Självkänsla och framtid

Det känns som att det blåser nya vindar i det här landet. Det är okej att tänka mer på vad man själv vill och vilka som är ens intressen, och det är okej att våga säga vad man tycker. Några av de bloggar jag läser dagligen har vågat gå ut och säga att de röstar moderat. Nu pratar vi inte om några politiska bloggar (där man vanligtvis kan läsa om sådana ställningstaganden och åsikter), utan om gamla hederliga modebloggar och livsstilsbloggar. För mig som politiskt intresserad och aktiv tycker jag att det är ett helt fantastiskt framsteg. Varför skulle man inte få säga vad man tycker om politik när man vanligtvis bloggar om Lanvins senaste visning, eller om senaste inköpet på Acne?

För mig är det självklart att lägga en röst på det partiet jag varit medlem i sedan fyra år tillbaka. Partiet som jag gick med i under förra valrörelsen, där jag var med om en helt fantastisk resa fram till valdagen där det visade sig att allt det hårda arbete vi lade ner, alla sena nätter och tidiga morgnar faktiskt gav oss en ny regering. När jag flyttade till Malmö för ett år sedan flyttade jag också till en av Sveriges mest segregerade städer. Här är det tydligt att den politik som förts under många år inte har fungerat. Det är en stad där många känner sig rädda för att gå ut sent på kvällarna, många är arbetslösa och många inte går ut grundskolan med fullständiga betyg. Det är inte okej. Malmö är ett bra exempel på en stad där man låtit problemen växa istället för att ta tag i dem. Man har gjort Rosengård till ett av Sveriges mest segregerade områden, man har stängt ner skolor där elever varit stökiga och man har inte tagit den växande kriminaliteten på allvar. Jag tycker att det är på allvar. Jag tror också att det behövs ett maktskifte i Malmö såväl som en fortsatt Alliansregering i Sverige för att vi ska lyckas lösa de problem som finns. För det finns problem i Malmö, och det är dags att de politiker som styr här idag slutar blunda för dem.

Jag tänker inte göra det här till en politisk blogg, men jag tror att alla ska ta sig en funderare inför det här valet. Ska vi rösta så som våra föräldrar alltid gjort, så som en kompis gör eller ska vi rösta efter våra egna intressen och framtidsdrömmar? Jag tror att Sverige mår bra när Sverige jobbar. Därför kan vi inte rösta fram en regering som förespråkar höjd skatt för att anställa unga, höjd inkomstskatt och höjd a-kassa. Det skapar inga nya jobb. Människor mår bra när de har ett arbete att gå till, när de känner sig sedda i skolan och när de är sig trygga på gatorna. Nya jobb skapar vi genom att göra det billigt för företagen att anställa och expandera, på så vis vill de också ha kvar sin verksamhet i Sverige. Det är egentligen inget konstigt med att det inte har startas en enda stor industri (jämför IKEA eller Ericsson) sedan 70-talet. De har inte råd att driva sin verksamhet i Sverige utan flyttar till andra länder. Är det en utveckling vi vill fortsätta se? Eller vill vi skapa förutsättningar för nya jobb och företag som stannar i Sverige? För vår egen framtid, för våra barns framtid och för vårt lands ekonomi?

Jag kommer att rösta moderat, för jag tror på att människor växer, får bättre självkänsla och har större möjlighet att ta sig ur ett utanförskap med vår politik.