onsdag 29 september 2010

Never give up, it's such a wonderful life

Jag vaknade för en stund sedan efter att ha sovit en timme och insåg att det redan var mörkt ute. Vad snabbt det gick för hösten att hitta hit. Dagen började med att ta lite prover vilket sedan vägdes upp av att träffa Louise för en kopp kaffe och massa prat. Jag gav boktips och vi pratade om allt från kärlek till fysikens lagar och hur energi inte kan förstöras eller skapas, bara omvandlas. Sedan blev det lunch med pojkvännen och en promenad som blev lite för rask vilket gjorde att min lilla mage blev ännu sämre än tidigare. Men det är bara att stå ut, om någon vecka kommer resultaten och då också förhoppningsvis förslag på behandling.

Jag blev så ynklig idag när jag satt på provtagningen hos de fina sjuksköterskorna som inte vill något annat än väl. Det var en ny kvinna idag och hon kom in på varför man tar olika sorters prover, och frågade hur jag mådde. På fastande mage och med en trött kropp kände jag mig plötsligt väldigt liten och rädd, och fick blinka ett par gånger extra för att det inte skulle komma några tårar. Vi människor är sårbara, och man ska verkligen leva varje dag. Inte bara gå på rutin. Se, hör, känn, lukta. Krama en vän extra hårt och ät en god bit choklad för att du är sugen på det. Nu väntar jag på att min älskling och hans far ska komma hit så vi kan gå ut och äta en god middag. Ska bara ta på mig en fin tunika och måla läpparna först.