torsdag 14 oktober 2010

When my mind was broken into a thousand pieces

Kvällens lyx består av ett nystädat hem, tända fina ljus och några nya magasin. Pojkvännen jobbar sent i kväll, och ibland är det skönt att bara njuta av sitt eget sällskap. Under lunchen som idag intogs på Spot pratades det om hur olika bra människokännare vi är. En del människor känner direkt att man inte kan lita på en person, medan andra behöver dagar, veckor, månader eller år innan den känslan kommer krypandes. Det är alltid tråkigt när man har fel om en person, och jag försöker arbeta med min intuition varje dag för att bli bättre på att beslut som är bra för mig när det handlar om både vardagliga saker och olika relationer till andra.

På något sätt tror jag att alla känner någonting när man träffar en ny person eller ska ta ett beslut. Problemet är inte att magkänslan inte finns där, utan att man trycker undan den och istället litar på sina tankar som kanske vill göra situationen mer positivt laddad än vad den i själva verket är. Jag har under mina år tagit många bra beslut, men också en hel del sämre. I många av de sämre besluten kan jag väldigt starkt minnas att min intuitiva känsla från början inte var bra. Men jag fortsatte det som påbörjats för att det kanske skulle bli bra. Det kanske skulle kännas bättre efter ett tag, eller så trodde jag helt enkelt att det jag valt att göra var bra för mig, även om det inte kändes så just då. Det man har lämnat bakom sig är på sätt och vis en guidebok till hur framtiden kommer att se ut. Man vet vad man vill ha, och vad man inte vill ha.