I dag tänkte jag skriva om mina föräldrar. Den där listan jag tänkte följa har många olika teman varje dag, men jag tänkte vara så nytänkande att jag bara skriver om dem som jag vill skriva om. I dag är det alltså mamma och pappas tur. Det finns så mycket att skriva om de två personerna som funnits där för mig under hela min uppväxt. De två som alltid gjort allt för att jag ska ha det bra, som man kan prata med och de har gett mig en bra värdegrund i livet.
Min mamma och pappa är så olika, men ändå så lika. För de människor de älskar gör de allt. De är givmilda och hjälpsamma, omtänksamma (och lite överbeskyddande), smarta och tillgivna. Min mamma är vacker, talför, passionerad och nytänkande. Hon vill ge mig allt i hela världen och ibland får jag nästan lite ångest över hur mycket jag fått rent materiellt. Men hon ger, allt från lycka, kärlek och fina klänningar till nytänkande värderingar. Mamma är alltid den starka och likt mig blir hon en lejoninna när någon i familjen eller någon annan närstående blir illa behandlad. Hon har alltid strävat efter att ge mig den bästa uppväxten och många gånger offrat sig själv för att jag ska ha det bra. Jag minns när jag var yngre och vi gick tillsammans i affärer, när mamma inte köpte så mycket saker till sig själv. Det var alltid jag och pappa som stod i centrum. Som tur är har det blivit bättre sedan jag flyttade hemifrån, och nu kan hon ge sig hän åt både modeintresset och inredningsintresset. Vi pratar varje dag, och jag blir alltid lika glad när jag ringer och hon svarar "hej gumman". Oavsett vad som händer, så finns hon alltid där. Mamma har lärt mig att det är bra att visa känslor, hon har visat mig hur man bryr sig om människor, och jag skulle aldrig vara den personen jag är idag utan henne.
Min pappa är så himla smart. Det tänker jag på varje gång vi träffas eller pratar. Oavsett om jag frågar om ett visst (krigs)slag, hur man sätter upp en tavla i vår porösa 1900-tals tegelvägg, hur man tillagar en lammstek på bästa sätt, hur en kemikalie verkar, vart Highland Cattle kommer i från, vad låten heter som jag gillar med Pink Floyd, om olika psykologiteorier eller ledarskap, så har han svar. Han är omtänksam och kärleksfull på det tysta sättet. Det krävs kanske bara en blick eller ett leende för att man ska veta. Vi har exakt samma humor, och kan bokstavligen talat skratta tills vi gråter när man väl börjar. Pappa inspirerar, han är en person som gått från att arbeta på en industri, till att vidareutbilda sig och sedan klättra allt högre. Han är inte en chef, han är en ledare. Jag lär mig så mycket av honom och hade aldrig tjatat mig till Discovery channel-paketet här hemma om inte han varit så mån om att jag skulle få se och lära mig mer. Utan honom hade jag aldrig fått en tågbana från Lego till min första jul, jag hade inte byggt några vulkaner i lågstadiet eller varit duktig på att måla, spela gitarr eller kunna laga småsaker som går sönder i hemmet. Han är den bästa pappan man kan ha.
Det hade inte känts rättvist att nämna mamma och pappa utan att nämna nana, min mormor. Hon har funnits där under hela min uppväxt, från att jag hade kolik som bebis, inte ville gå på dagis som liten, när jag ville mata djuren i stadsparken, blev tonåring och bråkade med mamma och pappa till nu när jag inte längre bor hemma. Hennes kärlek till mig har alltid varit lika stor. Jag blir alltid lite tårögd när jag tänker på nana, för hon har gett mig så mycket och det känns som att jag aldrig kommer att kunna ge tillbaka det. Hon har lärt mig hur man steker kött på bästa sätt (så mycket smör som möjligt), hur man gör de godaste köttbullarna, om olika sorters blommor och att jag ska läsa så mycket som möjligt. Bli lärd, säger hon alltid. Hon ger så mycket kärlek och vill alltid att vi ska ha det bra. Hon oroar sig och borde sluta titta på Efterlyst, men annars så finns det inte en enda sak som nana borde sluta med. Hon är den underbaraste mormodern.
Jag älskar er tre så mycket.
