För en liten stund sedan sa jag hej då till mamma och pappa som varit hos oss i Malmö sedan i fredags. Det har varit så himla mysigt, och ibland får man nästan en känsla av att det är orättvist hur lyckligt lottad man kan vara under en helg med så mycket kärlek, intressanta diskussioner, givmildhet och god mat. Jag älskar dem så mycket helt enkelt. Nu sitter jag med en kopp cafe au lait och planerar hur söndagen ska se ut, vilket än så länge ser ut att bli en lugn och skön dag.
Det finns en scen i den första SATC filmen (ja, jag vet. Det är mycket Sex and the city-citat här ibland) där Charlotte är så rädd för att någonting dåligt ska hända henne eftersom hennes tre vänner alla blivit drabbade av minst en dålig sak under året. Men jag tror att allting på något sätt förr eller senare går jämnt ut. Sämre tider blir bättre på samma sätt som man ska leva för dagen eftersom bättre tider kan bli sämre. Innan mamma och pappa gick till bilen sa pappa att jag såg pigg och lycklig ut om man jämförde med i våras och somras. Det är ju så att ens inre mående speglas på utsidan, och efter en ganska oinspirerande start på året känns det som att allt äntligen börjar falla på plats.
Fredagens lyx i form av choklad
Lördagens (och den kommande veckans) lyx i form av choklad
